Halloween är ett relativt nytt fenomen i Sverige. Att klä ut sig till monster eller spöken slog igenom i mitten på 1990-talet och har sedan dess spridit sig över landet. Och Bo Eriksson, docent i historia vid Stockholms universitet, är inte förvånad. Det ligger i tiden.

En orsak är att vi lever i en tid då vi är väldigt ängsliga. Den här ängslan finns i västvärlden och sprider sig globalt. Det handlar om de senaste decennierna och det har att göra med en mycket djup samhällsomvandling, säger han.

Tittar i backspegeln

Artikelbild

| "Skräcken och monstren är ett sätt för människan att bearbeta den ängslan och rädsla vi bär inför förändringen, inför det okända", förklarar Bo Eriksson, docent i historia vid Stockholms Universitet som forskat om monster i världshistorien.

Bo Eriksson tittar i backspegeln.

Både vid antikens framväxt och dess undergång blev den en explosion av mytologiska monster och väsen. Och 1800-talet och industrialiseringen gav oss en rad klassiska skräckberättelser, som Frankensteins monster, Dr Jekyll och Mr Hyde och Dorian Grays porträtt.

Skräcken är ett sätt för människan att bearbeta den ängslan och den rädsla vi bär inför förändringen, inför det okända, förklarar Bo Eriksson.
Och just nu exploderar det med vampyrer och monster.
Artikelbild

| Mest känd bland monstren är kanske Frankensteins monster från Mary Shellys roman. "Jag ser det som den bästa skräckroman som skrivits" säger Bo Eriksson som forskat om monster i världshistorien.

Det finns starka ekonomiska krafter bakom alla böcker, filmer och tv-serier som exploaterar skräck och monster. Liksom bakom firandet av Halloween. Men samtidigt finns det en annan sida.

De som producerar filmer, skriver böcker och skapar dataspel, de är experter. De är som lackmuspapper på tidsandan, det som sker i samhället. De lever på vår ängslighet och rädsla även om de inte förstår eller kan förklara vad som händer, analyserar Eriksson.

Har viktig funktion

Och skräckberättelserna har en viktig funktion.

I dem så finns det en frigörelse. Vi vill bli skrämda men vi får samtidigt se hur monstret övervinns. Vi kan på så sätt övervinna rädslan.
Det intressanta är att trots att monstren besegras och dör i alla berättelser så försvinner de inte, de återkommer alltid. Jag menar att vi inte riktigt kan välja bort skräcken och monstren. Vi behöver dem. Det är ett sätt att identifiera hoten och övervinna. Vi mobiliserar inre styrkor för att besegra vår rädsla.

Att förstå monstret

På ett annat plan är monstren varelser som speglar oss själva, de är på ett sätt en reflektion av vilka vi är. Bo Eriksson pekar på en utveckling i genren. Anne Rice bok "En vampyrs bekännelse" som kom ut 1976 handlar om hur en vampyr får berätta om sitt liv ur sitt eget perspektiv.

Monstret blir ett subjekt. Nu försöker vi förstå monstret och inte bara hålla det på avstånd.

Frågan blir: "Varför har monstret blivit ett monster?". Samma fråga vi ställer i livet: "Varför har jag blivit den jag är?".

Samma sak är det med att klä ut sig till monster. Vi gör det för att tydligare förstå och komma in i monstrets identitet. Vi gör oss själva till monster.

Det blir ett sätt att bearbeta skräcken. Kanske inte så mycket med halloween som är så kommersiellt. Men ta så kallade zombieruns som exempel – det är ett sätt att lajva, men det är också ett sätt att uttrycka en ängslan. Nästa dag kan jag tänka: "Vad skönt att det inte är så där, att de inte finns". Det finns en befrielse i den upplevelsen.