Mathias Strandberg hälsar oss välkomna i polisstationens foajé. Det är fredag eftermiddag och han har avvarat några timmar för att visa oss runt och, för en gång skull, vara den som sitter på andra sidan bordet i förhörsrummet. Den här gången är det han som utfrågas.

 

Arresten på Piteå polisstation är en ljus korridor fylld med dörrar med stora siffror på. Här kan man hamna även om man inte begått något brott. Enligt lagen om omhändertagande av berusade personer, LOB, kan man placeras här om man är så pass berusad att man inte kan ta hand om sig själv eller utgör en fara för sig själv eller andra. I "fyllecellen" finns en brits med galonmadrass, vatten att dricka och en knapp för att kommunicera med personalen utanför. Här inne spenderar man högst åtta timmar, men oftast sex. 

Artikelbild

| Mathias Strandberg är områdespolis mot ungdomar och högstadieskolor. Hans arbete innefattar att hålla dialog med unga, förebygga ungdomskriminalitet och hålla orossamtal med elever som riskerar att falla in i kriminalitet.

– Vissa brukar hålla in knappen och skrika att de vill ha en advokat, att de har rätt till ett telefonsamtal. De har sett för många amerikanska filmer, de har inte begått något brott och behöver ingen advokat, säger Mathias Strandberg.

– Under festivaler och liknande kan det bli fullt i de här cellerna, då kan vi placera flera i samma cell om de bedöms passa tillsammans. Skulle det inte finnas alkohol skulle vi inte alls ha lika mycket att göra.

 

Mathias Strandberg är områdespolis mot högstadier och ungdomar. Det innebär att han jobbar mycket med att informera unga och föräldrar, för att ha en pågående dialog men också kunna förebygga brott. Idag ser han två stora utmaningar bland unga pitebor.

Artikelbild

| Inne i förhörsrummet frågas områdespolisen Mathias Strandberg ut av UNG-reportrarna.

– Drogerna blir allt vanligare, det går ner i åldrarna och vi ser högstadieelever som är missbrukare. Vi ser också att det blir vanligare med tyngre droger.

– Den psykiska ohälsan bland yngre ökar också. Det ser vi jätteallvarligt på, ibland är det så illa att man skadar sig själv eller använder droger eller alkohol som självmedicinering och då blir man en fara för sig själv och andra, säger Mathias Strandberg. 

Artikelbild

| I garaget står både civila och målade bilar. Här är en polisbil precis på väg in.

 

I toaletterna i arresten sitter spolknappen på utsidan. Dörren har ett fönster genom vilket Mathias och hans kollegor kan bevaka de intagna. Man ska inte kunna spola ner något man vill dölja eller fiffla med sitt urinprov.

Artikelbild

| En stor del av arbetet utförs här, i avrapporteringsrummet. Allt som polisen gör rapporteras, och skrivandet är viktigt inom polisyrket. "Det vi skriver ska vara lätt att tolka. Vi skriver ner det vi observerar i PM, minsta ingripande kan resultera i en hel del pappersarbete. Man måste tänka på att våra rapporter kan hamna i högsta domstol", säger Mathias Strandberg.

Till förhörsrummet tas man om man misstänks ha begått ett brott och polisen vill höra ens berättelse. Är man omyndig ser det lite annorlunda ut.

– Vi håller inte inledande förhör som vi gör med vuxna. Vi kontaktar alltid vårdnadshavare och socialtjänsten, och en försvarare måste vara med när vi förhör personer under 18 år. Är de under 15 frihetsberövas de bara om de har begått vissa grövre brott.

Artikelbild

| UNG-redaktionen hälsar på hos polisen. Maja Isaksson, Sanna Bengtsson och Elin Eriksson i den påfallande anspråkslösa fyllecellen. Här spenderar en frihetsberövad inte mer än åtta timmar, tills hen nyktrat till.

 

Utöver sitt uppdrag som områdespolis är Mathias Strandberg också ingripande polis. Han jobbar i uniform och när UNG träffar honom ska han snart börja ett kvällspass tillsammans med kollegan Frida Fjällström.

Artikelbild

| Det här rummet är det första man ser om man blir tagen till arresten.

När man ringer 112 i ett polisärende sitter den man pratar med i Umeå. Det är därifrån, hos regionledningscentralen, som arbetet fördelas över hela polisregion nord som sträcker sig från Jämtland till Lappland. Mathias meddelas via komradio vad han ska rycka ut på.

– Vi vet aldrig hur dagen kommer att se ut. Vissa dagar händer absolut ingenting, andra dagar kallas man till något som kallats lägenhetsbråk för att sedan komma dit och hitta en knivskuren man. Det går aldrig att förutse och det gör jobbet väldigt spännande.